Glue boys – a life on Kenya’s streets

 “On cold concrete floors, all over the city, lie hundreds of children fast asleep. Their
skinny bodies are covered in plastic bags or blankets as they sleep right next to each other
to escape the cold and rigid nights.”

 
SofiaJern13 (1).jpg
 

Glue Boys

read the whole reportage
in Swedish below

It is five o'clock in the morning, a cold mist lies upon the small Kenyan town of Kitale. Only if you walk around the empty town in the break of dawn you will notice the part of life that society is hiding. On cold concrete floors, all over the city, lie hundreds of children fast asleep. Their skinny bodies are covered in plastic bags or blankets as they sleep right next to each other to escape the cold and rigid nights. As the first rays of light are sipping through the trees the town is slowly awakening. Some children are running into the damp and misty fog while a young boy brings out a old t-shirt and starts cleaning up the children's urine and dirt from the concrete floors. There is a silent agreement with the city dwellers, that the street children are allowed to sleep on the cold floors of the town, as long as every trace of them ever being there are erased in the morning. Nobody wants to know where the homeless children sleep at night. As the morning slowly turns into day, the children stand on the dark side of society, watching the life they never got to be a part of.

In swedish

 
 

I Kenya lever ungefär 250 000 - 300 000 hemlösa barn på gatan. Här sniffar de lim och lever ett liv där prostitution och polisvåld är vardag. Mitt i misären hittar barnen starka band till varandra men de upplever också en överväldigande frihet som gör att de vägrar ta emot räddning utifrån.

När mörkret lägger sig över de kenyanska landskapen flockas de hemlösa barnen i utkanten av samhället. Eldar tänds på soptippar runt om staden Kitale. Medan kylan sakta faller på kokas det te på soptipparna och barnen kryper ihop för att hälsa natten välkommen. Där lever de tillsammans och gatorna har blivit deras revir.

I dalarna mellan bergen Mt Elgon och Cherangani i Kenya ligger jordbruksstaden Kitale. I området, som kallas det vita höglandet ser man kvarlämningar från den koloniala tiden. Mitt igenom staden går den föråldrade tågrälsen och Kitales prestigefyllda Golfklubb har byggts ovanpå den gamla slavmarknaden. Byggnaderna rämnar idag sönder  och ruinerna har övertagits av små butiker, gatukök och verkstäder.

SofiaJern1.jpg
SofiaJern12.jpg
 

I stadens bortglömda hörn hittar jag de smutsigaste barnen i Kenya, limpojkarna. De är hemlösa och förrymda barn som bosatt sig på gatorna i Kitale. Tillsammans går barnen under det ökända namnet Chokora, som på swahili kan översättas till gatubarn, eller avfallsplockare. I soptipparna kan man se dem krypa omkring i hopp om att hitta lite frukt eller gammal mat. I folkmun kallas de även limpojkar, eftersom man ofta ser dem andas in ångorna av starklim, för att dämpa hungern, känslorna och kylan om nätterna.

Enligt UNICEF finns det idag 2,6 miljoner föräldralösa barn i Kenya, varav 250 000- 300 000 bor på gatorna. Idag hittar vi hemlösa barn i stort sätt i varje stad i Kenya. Det är inte bara i Afrika vi hittar gatubarnen, de finns världen över. I Rio de Janeiro kallas de förbrytare (Marigianis), i Vietnam är de barn gjorda utav damm (Bui doi), i Bolivia kallas de för malar (Polillas). Tillsammans utgör de en grupp som blir slagna, bortjagade och föraktade.

 

För ungefär ett år sedan flydde Brian sitt hem för att leva på Kitales gator. Han är tio år gammal. I handen kramar han en bucklig och blå plastflaska med gult lim i bottnen. Han är en av gatupojkarna man ser strosa omkring i stadens folkvimmel. När jag ser in i Brians ögon möts jag av en vild blandning av envishet och frihet. Hans blick har svårt att hållas stadig och hela han vinglar. Framför mig står ett borttappat barn. I ungefär ett års tid har han bott på gatan och Brian är nu ett av de barn som vägrar lämna gatulivet. Trots att gatorna är en våldsam och ohygglig plats att bo på, är det många av gatubarnen som vägrar ta emot räddning utifrån. Brians föräldrar är döda, eller det är i alla fall vad han påstår. Ibland säger han att hans mamma dog, ibland hans pappa. Han talar flyktigt om platsen han kom ifrån och historien ändrar ofta karaktär. Brian tystnar då man pratar om barndomshemmet.

- Jag minns inte var det var,  svarar och fäller ner blicken mot marken.

Den här kvällen står barnen och väntar på att Brian skall packa upp filtarna de gömt i en plastsäck föregående morgon. Klockan är ungefär tio på kvällen och det har varit beckmörkt i tre timmar redan. I morse vaknade de på ett kallt stengolv utanför ett litet hotell. En av pojkarna sköljde av verandan med smustigt vatten för att sakta utrota alla spår av gatubarnen med en liten trasa. Ingen vill veta att barnen tillbringar natten på deras veranda.

- Nätterna är värst, då blir jag slagen, säger Brian då jag frågar honom hur han sover. Föregående natt hade någon stulit hans skor medan han låg och sov på en hotellveranda.

Efter att ha fått varsin filt kryper de frusna barnen ner, denna gång under försäljarnas träkiosker. Snart slumrar de in i en värld av drömmar.

SofiaJern14.jpg
SofiaJern11.jpg
SofiaJern10.jpg

Det finns ingen exakt siffra på hur många barn som bor på gatorna i Kitale, men det skall röra sig omkring 500-1000 hemlösa barn. På gatorna finner de vänskapsband så starka att många barn vägrar ge upp gatulivet och gruppen. Då de inte har föräldrar, tar de hand om varandra. Där de saknar mat, förser de äldre gatubarnen sina yngre vänner med lite lim. Tio cent kostar limmet de drar in genom andningsvägarna för att rymma verkligheten. De små grupperna av barn sover tillsammans och på dagarna står de bakom varandra i vilka gräl som helst. Den motgång som gatubarnen möter i samhället ger upphov till en solidaritet dem emellan. Mitt i nöden finner de sina vänner.

För att förstå orsakerna till att gatan kan vara en inbjudande tillflyktsort, måste vi också förstå bakgrunden till uppkomsten av gatubarnsfenomenet i Kenya. En del orsaker går långt in på 1900-talet då britterna lämnade Kenya. Under kolonialtiden berövades många människor på mark och blev därför landsflyktingar. Tillsammans med oroligheterna som landet har gått igenom på senare år har människor placerats i flyktingläger. En del av de gatubarn vi idag ser i städerna kommer från dessa flyktingläger. Ännu i dag är det många stridigheter mellan stammarna i Kenya och mycket av detta grundar sig bland annat i bristen på land.

Skilsmässa är även ett växande fenomen i östra Afrika. Det är barnen som oftast drabbas mest av splittringen. Kulturen och traditionerna avgör vad som händer med dem efter en skillsmässa. Utomäktenskapliga barn eller barn till ensamstående föräldrar har ibland svårt att bli accepterade av föräldrars nya livskamrater. Detta gäller speciellt sönerna, eftersom den nya pappan enligt tradition måste förse män med land. Många blir gatubarn efter att ha blivit utslängda av den nya fadern.

Fattigdom är även en stor faktor till att så många barn tar sin tillflykt till gatorna. I många fall sätts även de få pengar en familj har på alkohol i stället för på mat. På så sätt bidrar fattigdomen till den utbredda alkoholismen som finns i området. Förebilderna barnen har i hemmet står ofta och vinglar i ångor av alkohol. Utanför städerna konsumeras mest alkohol, och då hembränd sådan. I Kenya är alkohol- och drogmissbruk en tyst katastrof som skördar många liv per år.

 

 

 - Flickorna på gatorna våldtas, berättar George för mig. För att överleva på gatan måste flickorna skaffa sig en gatu-pojkvän eller prostituera sig själva. Jag har sett hur pojkarna bär iväg en nyanländ flicka till skogen, för att våldta henne.

George sitter framför mig och dricker en coca-cola medan han berättar om flickornas öde. Trots att det som händer på Kitales gator är fruktansvärt talar barnen om det som något helt vardagligt. Man ser hur flickorna bildar en egen grupp, för att undvika våldtäkter och kunna skydda varandra. Ändå menar George att det är flickorna som är brutalast på gatan.
- De måste överleva. De klär sig som pojkar, men de är tuffare än vad pojkarna är. Limmet gömmer de bättre, och ofta är de inte lika höga som gatupojkarna.

Tillsammans står gatubarnen för allt vad samhället avskyr. Även om kriminaliteten är utbredd bland barnen blir alltför många kastade i fängelset, trots att de är oskyldiga. I de kenyanska städerna är utrensningar av gatubarn inte ovanliga tilltag av polisen. Barnen står i vägen för bilden av det fläckfria yttre samhället som man vill visa utåt. Då en inflytelserik person kommer på besök till staden undanröjs barnen.

SofiaJern13 (1).jpg

Hey, do you want to help?

Through this photo essay, we have been able to gather more than 21 000 euros for the street children.

a lot of these children are now enrolled in school.

The organization Child rescue Kenya focus on Child Welfare in Kenya, though in a very broad sense. CRK run and facilitate a variety of projects that are key to protecting children, empowering families and promoting children's rights and, helping to steer Kenyan society towards a more just and caring future.

From street intervention to bio-intensive agriculture, child protection to community clinics CRK ensures wide participation by taking projects into communities and bringing communities into projects. 

'Provide for today, plan for tomorrow and develop for the future'.

Annually CRK directly benefits over 5,000 people. The vast majority are children.

 

Enligt organisationen Child Rescue Kenya, som är verksam i Kitale, flyr många barn till grannstaden Eldoret då polisen rensar gatorna på barn. Eldoret ligger ungefär 60 km från Kitale och även från Eldoret flyr barnen till Kitale då läget blir oroligt. Tidningen The Guardian utkom i oktober med en rapport om våldet i Eldoret, där gatubarn mördats brutalt av polisen. Vidare refererar rapporten till Kenyas dagstidning Daily Nation som menar att det i Kenya totalt skett 122 mord på gatubarn av polisen hittills i år. Aktivister menar att detta sker regelbundet för att minska antalet barn på gatorna och för att skrämma bort eventuella nyanlända gatubarn. I Kitale har det på senare år gått fredligare till, men i mars 2016 genomfördes återigen en utrensning. Staden kontaktade då samtliga organisationer som jobbar med gatubarnen och varnade för detta. Gatubarnen togs in av organisationerna efter hot om att barnen skulle fängslas om de inte försvann ur gatubilden. Insamlingar anordnades för att kunna förse alla barn med mat och husrum och resultatet var att endast två barn kastades i fängelset. Dessa tu blev befriade samma dag. Nu håller barnorganisationer och staden ständigt kommunikation för att undvika våld mot barnen.

Inställningen till polisen och myndigheter bland gatubarnen är oroväckande. Då jag är ute och går med tioårige David, som flyttade till Kitales gator på grund av fattigdom och torka i nordvästra Kenya, möter vi en polisbil som sakta rullar längs gatan.

- Ta det försiktigt med polisen. De slår folk, säger han medan han tar han en vid omväg runt polisbilen.

Sakta faller skymningen återigen över Kitales gator. Jag går och sätter mig invid soptipparna, där téet kokas och barnen blir höga. Här delas den insamlade maten broderligt och kål kokas i en liten kastrull. Två gatuflickor kommer gående och hälsar på mig, en av dem bär ett nyfött barn på ryggen. Jag ser hur gatubarnen börjar förbereda sig för mörkret, samlar sina vänner och går vidare, mot nya uppsåt och kalla nätter.

 Do you want to support the street children of Kitale?

 
SofiaJern3.jpg